Orvars vettiga perspektiv
Orvar Säfström, den långhåriga filmkritikern känd från ZTV och SVT, är en Vettig Person™.
Han har gjort sig ett namn som skarp filmkritiker med god koll på både modern popfilmskultur och klassisk dramaturgi. Han är populär och respekterad. Men viktigare: han blir en allt större representant för dataspel. Wikipedia sammanfattar:
Han har varit konferencier för både Svenska Spelgalan och Swedish Game Awards. Hösten 2006 var han konferencier och initiativtagare till spelmusikkonserten Joystick tillsammans med Malmö Symfoniorkester och hösten 2007 producerade och ledde han konserten Halo i Berwaldhallen samt två till spelkonserter med Malmö Symfoniorkester under namnet Joystick 2.0. Våren 2008 talade Säfström i Riksdagshuset om spelkulturen. Han har även publicerat en bok om spel.
Mannen, myten, hakan.
Här har vi alltså en person som i över tio års tid har setts som en representant för film – ett populärt medie som bär med sig både lättillgänglighet, en rik historia, och respekt från alla delar av samhället. Ett medie som dataspel ofta jämförs med, och som spelbranschen ofta gärna själva liknar sig vid.
Orvar har åtminstone fram till tidigt 2010 skrivit halvregelbundna kolumner i Sydsvenskan om just dataspel. Ämnena varierar från våldsdebatten till kvinnliga förebilder i spelvärlden, allt välskrivet och genomtänkt. Ett bra exempel är hans perspektiv på barn och World of Warcraft i inlägget Min son – level 80 Orc Hunter, skrivet i april 2009:
Vi föräldrar tenderar att värdesätta våra barns framgångar utifrån våra egna intressen. Vi vill att våra barn ska vara duktiga, men på saker vi själva kan eller önskar att vi kunde.[...] Att nå den högsta leveln i WoW tar mycket lång tid och kräver ett målmedvetet spelande. Vuxenvärlden kring pojken reagerade på ett mycket förutsägbart sätt, det vill säga inte alls. Hade han tagit brons i skolorienteringen eller sjungit i en talangtävling hade mostrar och fastrar säkert ringt och gratulerat, nu hände ingenting.
Det kan jämföras med ett magistermärke i simning eller ett färgglatt bälte i karate. Det är hur som helst en synnerligen stor bedrift för en 11-åring och det faktum att hela spelet är på engelska förminskar inte den bragden.
Hans perspektiv är inte nytt. Många har skrivit om att WoW kan ha fördelar för barn. Men hans bakgrund är ändå unik: han är förälder, han spelar inte WoW själv, och han är en känd och offentlig person med anseende.
Orvar är en stark och bra representant för spelkulturen. Vare sig han kritiserar eller försvarar oss så är jag tacksam för att han talar högt och tydligt om spelens roll i dagens samhälle.
Man kan läsa resten av Oskars artiklar för Sydsvenskan här.