Bloggvärlden har för stunden ett nytt indie-minimalistiskt kärleksförhållande i form av David Shutes Small Worlds, ett minispel utan fiender, bossar eller powerups.

Small Worlds

Så här skriver några bloggar:

TIG Source

… as you explore, the world gradually zooms out and is revealed. It is quite short and charming, even though there’s no enemies, upgrades, collectibles, or actions besides moving and jumping.

BoingBoing

Know, at least, that what it does best is take the iron-grip compulsion to 100% map screens in exploratory games like Castlevania: Symphony of the Night or Metroid and bring it directly to the fore of the game itself, making it its own reward.

Blog’em Up

Small Worlds [...] handlar om perspektiv. Om att ta ett steg tillbaka för att kunna se helheten. Det är narrativ via spelmekanik, nedstrippat till sin allra enklaste och naknaste form. Det är lika simplistiskt som det är vackert.

Jag kan inte annat än hålla med. Det nästan totala fokuset på utforskande och därmed offrandet av utmaning och objektbelöning ger det här en unik, harmonisk känsla som ofta saknas i förläggarjättarnas virtuella världar.

Extra bonus för att det i sin fokus på utforskandet för utforskandets skull påminner mig om ett av mina absolut favoritspel, Knytt, av Nifflas/Nicklas Nygren.

Spela Small Worlds här.